Lina

Då var det dags, dagen som jag har gått och väntat på hela sommaren. Dagen som har gjort att jag inte riktigt har kunnat slappna av och som har satt en otrolig press på mig. Men konstigt nog så känner jag mig inte särskilt nervös nu när det väl gäller. Fast det kommer kanske mer och mer ju närmre det blir. Klockan fem är det alltså dags, att äntligen få visa upp vad jag har sysslat med i så många timmar. Mitt eget jympapass.
Sitter och repeterar in i det sista (som vanligt :)..) och det känns som att det sitter där nu. Det gjorde ju det i torsdags i alla fall.
Nu ska jag lyssna på låtarna en sista gång innan det är dags att köra ner till Älmhult.