Gabriel
Det är svårt att undgå samtalsämnet som är på allas läppar just nu. Det känns därför fel att inte nämna det...
Även om det är flera år sedan så gick vi ju trots allt i samma klass på Haganäs.
Det är tungt att läsa om allas sorg som blir så väldigt tydlig på facebook när alla skriver i loggen. Så många som undrar varför och som inte riktigt förstår. Fast det finns det väl ingen som gör?
Hur någon som har så många vänner och fritidsintressen kan bära på så mycket sorg inom sig så att man inte ser någon annan utväg.
Jag skickar en tanke till hans familj och vänner som har en otroligt jobbig tid framför sig. Jag har sett den typen av sorg på nära håll och kan föreställa mig vad de går igenom just nu.
Förhoppningsvis så har du det bra där du är nu och har funnit din frid.
