Lina

Nu har hela helgen gått och imorn är det dags för skola igen. Går inte tiden alldeles för fort? Jag hinner inte riktigt med känner jag... Veckorna bara försvinner och jag får ingenting gjort.
Snart åker vi till Kina också och då blir det mycket som får ligga på is här hemma. Det gäller liksom att ligga ett steg före nu innan och det är väl det jag känner att jag inte riktigt hinner med. Projektarbetet till exempel. Börjat har jag, men jag kör fast på fel grejer vilket gör att allt kommer att ta så mycket extra tid och energi.
Det kommer att bli ett tufft halvår fram till sommarn då skolan är färdig. Men jag fixar ju det till slut, det vet jag. På ett eller annat sätt, för det gör jag alltid. Även om det känns lite hopplöst ibland. 
Samtidigt så får man ibland en tankeställare och inser att mina "problem" är ganska löjliga och små. Att det finns människor som har det väldigt tufft och att alla problem faktiskt inte har någon lösning. Att det faktiskt är så att saker och ting ibland bara är. Att det inte går att påverka. Hur mycket man än vill.
Då inser man också att man faktiskt är ganska tacksam över att ens största problem är hur man ska hinna med allt som man faktiskt vill. Allt som man själv valt att göra.