Lina

Jag kan bara konstatera att jag har en jädra tur ibland...

Åkte upp till Liatorp efter jobbet och handlade lite och det sista jag gjorde innan jag gick utanför dörren var att ta plånboken som låg på köksbordet.
Väl i affären plockade vi på oss det vi skulle ha... och lite till... och när vi står i kön vid kassan så känner jag att plånboken inte ligger i fickan som jag förväntade mig. Ingen större skada skedd... Robin betalar :D
Tänker att jag måste ha lagt den på byrån i hallen innan vi åkte. Men smart som jag är så kollar jag ändå utanför bilen på parkeringen för att vara säker på att jag inte har tappat den. Nejdå - lugnt! Ingen plånka!
Hem igen....
Och givetvis... INGEN plånbok så långt ögat når. Varken inne eller ute. Vad i h-lvete?
Snokar fram telefonnumret till Linnéhallen fort som attan och misstänker att jag har lagt den bland avokadona. Snälla Lena springer runt hela butiken och går i mina fotspår. Inte vid frukten? Men var du inte vid osten också? osv...
Ingen vit plånbok så långt ögat når. Ser framför mig allt jobb med att ersätta alla kort som finns i. 
Svär en liten ramsa och slänger mig sen i bilen och glider upp till Liatorp. Har bråttom, Robin ska iväg på träning. Svetten lackar. Både av nervositet, ilska och stress.
Står och gräver i snödrivorna där vi tidigare hade parkerat och så plötsligt. Min fina vita plånbok! Yes! 
Hel och ren och med varenda öre kvar i :).

Detta är andra gången på bara ett par veckor som jag har sån tur i oturen.

Första gången?

Vi var i Huseby nyligen och jag satt och pillade med Iphonen på väg dit. Inget konstigt...
Vi strosar runt och provsmakar allt som är ätbart. Hade det inte varit för regnet och leran så hade det varit en toppenkväll. Karin frågar om jag kan skicka iväg ett sms för hon är inte säker på att hennes gick fram eftersom det inte kom någon leveransrapport. Jomenvisst säger jag och halar upp telefonen ur fickan. Eller nej just det... Ingen Iphone! Va fan??!!
Jaha, jag la väl den i bilen då säger jag men kan inte låta bli att skoja om att jag säkert hade den i knät och att den nog trillade ut när jag reste mig upp. "Den ligger säkert utanför bilen i det här ösregnet, höhö".
Tänker inte mycket mer på det förrän vi ska åka hem igen och börjar närma oss bilen. Robin är framme snabbt som attan och lyser utanför min dörr och vad ligger där i leran på en grästuva? Linas Iphone såklart :)
Gissa om jag blev glad när den inte visade några som helst tecken på fuktskador trots flera timmars regnande. :)
Ibland har man tur som sagt... Eller vad man nu ska kalla det :)


Och på tal om otur föresten...
Solade solarium idag på lunchen. Kände att huden börjar vänja sig nu, men låg bara en kvart som vanligt... Vi kan väl säga såhär... Det var bara inbillning att jag trodde att jag hade fått lite färg. Lyckades givetvis bränna brösten så in i helvete!
Robin tyckte att det var hysteriskt roligt. Inte jag dock...